Sjöfågeljakten var förutom säljakten den klart dominerande jakten och sjöfågel var ett väsentligt inslag i hushållningen. Landjakt förekom bara sporadiskt och gällde då i huvudsak hare och räv. Sjöfågeljakten bedrevs på hösten och vintern samt en begränsad tid på våren. På hösten jagades mest ungfågel medan vuxen fågel fälldes på vintern och våren. Jakten bedrevs såväl inomskärs som på de allra yttersta bådarna då vädret var gynnsamt. Man sköt främst skrak, knipa, vigg, svärat och gräsand vid de s.k ”inklabbarna” medan ejder, alfågel och havsorre var vanligast på ”utklabbarna”.
Fågeln lockades att fälla för de uppstoppade lockfåglarna, s.k ”vettar” som lades ut i lä om skär och bådar. Vettarna tillverkade fiskarna själva från egen fångst. Dessa har numera helt ersatts av vettar i plast. Fåglarna plockades, svedjades och rensades, vartefter de vanligtvis stektes och trancherades samt konserverades för framtida behov. På vintern kokade man ibland skrak, knipa och vigg tillsammans med rotfrukter. Det kallades vanlitvis för ”skraksoppa”. Ejderdunet sparades och användes till kuddar och bolstrar.